Min osynlige kompis, Sonfjällsdeckarna, Eva Ludvigsen

Ett pianoackord fick Svea att sätta sig rätt upp i sängen. Det lät som om det kom från pianot i salen men det var ju aldrig stämt. Nu var tonerna i samklang o harmoni. Melodislingan letade sig uppför trappen o in till Svea. Den var vacker o melankolisk. Sorgsen, tänkte Svea o stirrade ut genom den halvstängda dörren som om någon skulle uppenbara sig ute i teve-rummet. Öppna skåpluckor, blinkade lampor o avtryck av barfotafötter på golvet genomsyrar det efterlängtade höstlovet på familjegården. Burhögen i Ransjö, Härjedalen. Kusinerna Svea o Elsa misstänker spöken men vågar inte säga det högt. Det är först när Svea drömmer om fäbodvallar o räknar upp fåglar hon aldrig hört talas om som flickorna inser att de har ett nytt mysterium att lösa. Vem är det so. Emil leker med? Varför har de vita huset blivit rött o vad gör sockret i kylskåpet?